Framtiden
Framtiden är en ganska läskig tanke som jag gillar att leka runt med. Den kan göra mig glad och samtidigt ge mig massvis med ångest.
Jag har verkligen ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Och det kanske man inte ska ha heller, jag är ju trots allt bara sexton år, men ändå så är framtiden något jag tänker alldeles för ofta på.
Känns som att hela 8-9:an gick ut på att sträva efter högsta betygen, vara så perfekt i skolan som möjligt för att få bra betyg så man kom in på ett gymnasium. Men hörni, nu går vi ju på gymnasiet! Och även om man fortfarande ska satsa osv så tycker jag inte det är samma grej längre. I 9an så hade man som mål att bara gå ut skolan när allt kändes jobbigt, men nu har vi ju PRECIS börjat gymnasiet? Känns som att gå i 7an all over again. Lite äldre och visare är man ju, men fortfarande samma grej. Man är exalterad över något nytt, men har ändå inte lyckats koppla ihop att det man gör i 7an kommer ge konsekvenser i 9an. Åtminstone så lyckades inte jag det. I 7an var jag nog den oseriösaste ungen med skitbetyg, och det ångrar jag för det påverkade ju mig ganska mycket! Och även om jag skärpte mig till 9an så finns ju det där lata tankesättet i mig. Iaf så tänkte jag verkligen inte på att de jag gjorde skulle påverka mig i 9an, 9an kändes liksom så långt bort. Precis som studenten känns så långt bort.
Lite oklar text men känns faktiskt som att man har börjat i 7an och går på en väg utan att se något tydligt mål. Speciellt när jag tänker på hur MYCKET jag har förändrats från 7an till 9an. I 7an var jag emo, hade lugg, var allmänt ful och konstig, det är jag väl nu också men har utvecklat lite mer självständighet. Och det gör mig rädd att jag kommer ändras dessa tre år också, för de bättre eller sämre vet vi ju inte... Vad som helst kan hända!
Lite oklar text men känns faktiskt som att man har börjat i 7an och går på en väg utan att se något tydligt mål. Speciellt när jag tänker på hur MYCKET jag har förändrats från 7an till 9an. I 7an var jag emo, hade lugg, var allmänt ful och konstig, det är jag väl nu också men har utvecklat lite mer självständighet. Och det gör mig rädd att jag kommer ändras dessa tre år också, för de bättre eller sämre vet vi ju inte... Vad som helst kan hända!
Hoppas iaf att jag kommer ha med mina vänner under resan. Har massa roliga saker planerade i sommar, det är de som keeps me going right now. Och alla tävlingar! Försöker just nu hitta dem där små sakerna som gör det kul, för just nu känns det som att skolan tar över, och jag bara skjuter upp allt, åh så typiskt.
Har verkligen ingen aning om vad det kommer bli av mig. Är så himla orolig men vill samtidigt inte gå runt och bara tänka på framtiden, men kan inte hjälpa det. Vill gå tillbaka till lovet och inte tänka på skolan på ett tag.
Vettefan vart jag vill komma. Bara att det kändes som att det nya kapitlet i livet visade sig bara vara just det, ett nytt kapitel. Ett kapitel med vardag, läxor, dans, plugg, kompisar. Precis som för ett år sedan. Det är konstigt det där.
Har verkligen ingen aning om vad det kommer bli av mig. Är så himla orolig men vill samtidigt inte gå runt och bara tänka på framtiden, men kan inte hjälpa det. Vill gå tillbaka till lovet och inte tänka på skolan på ett tag.
Vettefan vart jag vill komma. Bara att det kändes som att det nya kapitlet i livet visade sig bara vara just det, ett nytt kapitel. Ett kapitel med vardag, läxor, dans, plugg, kompisar. Precis som för ett år sedan. Det är konstigt det där.
