:-)
Jag tar inte avstånd från folk som sårar mig, jag har lärt mig att alla gör fel & you just have to deal with it. Som folk brukar säga - livet kommer inte med en instruktionsbok. Vi gör fel, men förhoppningsvis lär vi oss till nästa gång. Därför ska jag lära mig förlåta, förlåta, gå vidare, men inte glömma. Det är det jag gör.
Jag känner att ingen är perfekt, alla gör fel. Jag gör fel. Massvis med fel. Men i slutändan är ändå vännerna kvar, och dom förlåter mig. Så varför kan inte jag göra detsamma? Du är förlåten.
Vi är trots allt alla tonåringar, vi är unga. Hela livet är fortfarande kvar. Jag och min kompis snackade förut om "falska människor", hon sa att det var under tonåren som alla var falska. Men jag tror inte direkt att under tonåren så blir alla falska, utan jag tror att de är då man gör flest misstag. Man testar sina gränser, gör saker man ångrar osv. Det gäller bara att förlåta. ALLA gör fel. Sen måste man ju säga till, och kanske inte skaffa tillbaka förtroendet för den personen igen på ett lååångt tag.
Jag ska ha två regler.
1. Jag tänker förlåta. Jag kommer förlåta allting, allt skit. Jag har förlåtit alla jag någonsin varit sur på eller är sur på, alla är förlåtna. MEN jag tänker inte glömma. Jag tänker inte glömma ett skit. Det kommer alltid finnas där.
2. Från och med nu ska jag inte ge ett minsta tecken på förtroende fören jag känner att jag har en stadig relation med någon. Ingen ska få veta absolut någonting förens det. Visst, folk jag kanske inte pratar så ofta med längre vet massvis med saker om mig. Det ångrar jag. Ångrar de så hårt. Jag tänker dock inte ge dom någon ny, uppdaterad info iaf.
Det här va inte direkt till någon speciell person. Känner bara att jag behöver skriva av mig någonstans ibland - och eftersom jag ändå inte har så många läsare kan jag lika gärna skriva här. creds till er som läste allt!
Jag känner att ingen är perfekt, alla gör fel. Jag gör fel. Massvis med fel. Men i slutändan är ändå vännerna kvar, och dom förlåter mig. Så varför kan inte jag göra detsamma? Du är förlåten.
Vi är trots allt alla tonåringar, vi är unga. Hela livet är fortfarande kvar. Jag och min kompis snackade förut om "falska människor", hon sa att det var under tonåren som alla var falska. Men jag tror inte direkt att under tonåren så blir alla falska, utan jag tror att de är då man gör flest misstag. Man testar sina gränser, gör saker man ångrar osv. Det gäller bara att förlåta. ALLA gör fel. Sen måste man ju säga till, och kanske inte skaffa tillbaka förtroendet för den personen igen på ett lååångt tag.
Jag ska ha två regler.
1. Jag tänker förlåta. Jag kommer förlåta allting, allt skit. Jag har förlåtit alla jag någonsin varit sur på eller är sur på, alla är förlåtna. MEN jag tänker inte glömma. Jag tänker inte glömma ett skit. Det kommer alltid finnas där.
2. Från och med nu ska jag inte ge ett minsta tecken på förtroende fören jag känner att jag har en stadig relation med någon. Ingen ska få veta absolut någonting förens det. Visst, folk jag kanske inte pratar så ofta med längre vet massvis med saker om mig. Det ångrar jag. Ångrar de så hårt. Jag tänker dock inte ge dom någon ny, uppdaterad info iaf.
Det här va inte direkt till någon speciell person. Känner bara att jag behöver skriva av mig någonstans ibland - och eftersom jag ändå inte har så många läsare kan jag lika gärna skriva här. creds till er som läste allt!
